Onsdagen den 28:e november 2012

Sagan om Nellie innehåller så himla mycket J. Reece och T.Hammarström alltså. Tur att jag gillar dom sjukt mycket! Sen sist har dom två tidigare nämnda jenterna varit duktiga och tränat. Under tiden låg jag i sängen, drack kaffe och kollade på jakten på det perfekta livet. Värt.
Den ständiga golvpicknicken har bjudit på potatis och purjolökssoppa med hembakt bröd och jag har haft världens skönaste/lataste helg. Morgonkaffe i sängen i flera timmar alltså.
Thea köpte gigantiska bullar(plus ett wienerbröd till efterrätt för att det var billigt) för att pigga upp mig i min novemberdvala och jag gjorde sjuk-mellis till mig själv. Apelsin och varm choklad med marshmellows blir man frisk av! 
En lördagsöl bara för att.
Och i förra veckan så fick jag en avi som sa att jag hade ett paket att hämta ut. Gick till posten och fick ett jättepaket och det visade sig att världens bästa mormor(och morfar) har postat en julklappskalender till mig!!! Tillsammans med lösgodis och ett brev. Så jävla fint alltså. Nu är jag mest pepp på att onsdag ska övergå till torsdag, för imorgon kväll sätter jag mig på en buss mot festerås. Det som är så sjukt bäst är att när jag kommer hem är min londonråtta till storasyster också där!!! Alltså pepepeppepppepepepepepeppppppp.

Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod

Hej värllllllden.
Jag borde nog ligga och snarka just nu men jag kände visst att mitt bloggbarn behöver lite uppmärksamhet. Sen sist då? Spontanåkte till sveriget i lördags för det var en sån dag som gjorde så jävla ont i hjärtat. Men jag hann med roliga saker också, som att bruncha och fika med saknade vänner. Krama min hundbästis och äta med världens bästa familj. När jag kom tillbaka till oslo gav mitt dåliga minne mig en överraskning i form av en bloc party-konsert jag hade glömt bort. En Krisfina, en öl och bra livemusik gör ju vilken regnig tisdagskväll som helst sjukt fin!
Ger bort en bild på en bäztiz iklädd kanindräkt och kräftskive-strut! Godnattkatthatt.

Jag är för fattig för London/jag är för tyst för LA/det finns en anda i Dublin men den är skadlig för mig

Vem bestämde sig för att snabbspola mitt liv? Dagarna flyger ifrån mig och nu är det november, jag är frusen och rädd fast ändå rätt glad. Om det inte hade flyttat in en jävla förkylning i min kropp alltså. Snorungen själv! 
Längtar helt sjukt mycket eftler att få hälsa på mina londonduvor, men får så länge nöja mig med en bussresa hem om några veckor.

RSS 2.0